This WordPress.com site is the bee's knees

“Jag ansvarar bara för vad jag säger, inte vad du förstår”
Bild
Detta är ett av de ordspråk som jag håller MINST med om: “Jag ansvarar bara för vad jag säger, inte vad du förstår”. Jag undrar hur många föräldrar som resonerar så när de uppfostrar sina barn. Kommunikation handlar om det resultat vi får, alltså inte vad vi säger utan att vi tar ansvar för att det vi säger uppfattas så som vi ville att det skulle uppfattas. Det är inte våra avsikter med vad vi kommunicerar som räknas, utan hur de tas emot och tolkas av mottagaren. 

En skicklig kommunikatör har hög kompetens och tar ansvar, både för vad och hur de kommunicerar med sig själva och andra. De lyssnar uppmärksamt på gensvaret och justerar sin kommunikation utifrån det för att nå sina avsedda mål och syften. Jag tycker att det ordspråket är både ansvarslöst och respektlöst mot den det kommuniceras med. En lite historia om att ta ansvar för sin kommunikation är denna:

Det var en gång en Mamma, som hade en 4-årig dotter. En solig och varm dag mitt i sommaren ville dottern ha en glass. Visst, det gick väl bra, och Mamma tog också en. En stund senare ville dottern ha en till glass.
“Stopp och belägg!” sa Mamma. “Du har redan fått en glass – det räcker!”.

Några minuter efteråt såg Mamma att dottern smög i väg mot frysen. Mamma hann precis hejda dottern innan hon öppnade frysdörren.
“Men Mamma, jag kan väl få en?!” bad dottern.

Mamma började vara less på tjatet och skickade ut dottern att hjälpa Pappa med gräsklippningen i stället. Mamma tänkte att hon kanske skulle få lägga sig och vila sin höggravida mage under tiden. Men det tog inte lång stund innan hon hörde ljud från köket. När Mamma kom in dit, såg hon precis att dottern stängde frysdörren och höll en glass i handen. 
Nu var måttet rågat! Mamman såg rött, tog glassen och slängde den i soporna. Hon ledde dottern vid handen till rummet och (nästan) vrålade att “Nu går du i ditt rum och skäms!”. Dottern grät hejdlöst och det enda begripliga hon fick fram var “Men Mamma …!”.
“Tyst med dig! Inte ett ljud till vill jag höra! Gå och ta en glass utan lov, fast jag sagt nej flera gånger – usch!”

Efter en liten stund stack Pappa in huvudet (lätt irriterad) och frågade “Men vart tog hon vägen med min glass?”

Källa:Torkild Sköld, föreläsare om personlig utveckling

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: