This WordPress.com site is the bee's knees

Idag började jag tänka på, efter att jag läst ett facebookinlägg, hur många det är som klagar och klagar, gnäller och tycker. Har ni tänkt på det också?

Det gör vi alla mer eller mindre. Även jag, så här försöker jag inte svärta ner någon särskild eller göra mig själv till något förmer än andra.

Ibland kanske man inte behöver uttrycka sig eller reagera så starkt innan man tänkt igenom vad som egentligen står där (eller sägs) för vi tolkar alla ett skrivet eller talat ord väldigt olika helt beroende av vem som säger eller skriver åsikten.

Vi reagerar på det sätt vi alltid reagerat på, impulsivt och ofta aggressivt utan att ens ta i beaktande vad personen egentligen menar. Att ta den lilla diskussionen med sig själv gör att man tar kontroll över situationen och kan sedan tackla frågan på ett bra och sansat sätt och i och med det har man också ett helt annat utgångsläge. För detta krävs träning och faktiskt ett “vara här och nu” synsätt.

Att tänka lite utanför boxen är bara bra och att vara nyfiken på andras åsikter är inte ett dugg skadligt, snarare spännande och oerhört lärorikt!

Vi klagar på allt som går att klaga på och ofta är det andras fel, absolut inte jag själv. För mitt sätt är ju alltid rätt, eller?? Kan andra tycka saker som kanske inte är precis så som du tänker och ändå bli bra i slutändan? Jag tror att det är bra att kunna tänka empatiskt, att tillåta sig att kunna förstå att alla tänker olika men det behöver inte betyda att det är fel. Det kanske är fel för dig men för den som uttrycker sin åsikt är det helt rätt och riktigt där och då. Det är där, i den stunden, man bör ställa följdfrågorna, varför tänker du så, hur kommer det sig att…jaha du menar så här…osv…för då kommer det en bra kommunikation ut ur situationen, det handlar först och främst om att förstå hur den andra parten tänker, först då kan du börja argumentera men det innebär inte pajkastning som t ex: du gör ju si, han gör ju så, hon sa ju det där först … osv för hamnar man i den sandlådan, ja då är det nästan omöjligt att ta sig ur den och det är då man fördömer varandra istället för att lyssna och sätta sig in i problemet/ämnet och sedan, efter det, är det krig.

Att lyssna och försöka förstå, att försöka sätta sig in i den andras situation är ofta svårt men nödvändigt och nu talar jag inte bara om parrelationer utan facebookdiskussioner, möten på arbetsplatsen och i fikarummet. Tänk igenom olika scenarios och försök se de olika bagage som man dras med. Vi har alla ett bagage som gör att vi tolkar saker på olika sätt. Det är också viktigt att vi lär oss att skilja på sak och person.

Det är inte alla andras fel eller företagets fel att det blir som det blir utan jag som är huvudpersonen i den här föreställningen “livet” som också måste inse att det jag bidrar med kan läka en process men också ställa till ett rejält krig, helt beroende på mitt eget bemötande och förhållningssätt till det som sker.

Nu önskar jag dig en härlig, njutningsfull helg där du tar totalt ansvar för vem du är och för vem du vill vara.

//Petra

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: