Nu är jag tillbaka efter ca 3 års tystnad

Nu är jag tillbaka igen med förnyad ork efter ett väldigt jobbigt utmattningssyndrom som visade sig värre än jag trott själv. Nu i efterhand inser jag hur sjuk jag var. Det blev så att en vän som jag haft i över 35 år frånsade sig min vänskap. Jag var nog ganska hård i mitt sätt att säga ifrån men där fanns heller inte någon självinsikt i hens eget uppförande och det uppförandet hade pågått i många år men jag hade accepterat hen som hen var. Hen ville heller inte prata om det så tyvärr insåg jag där och då att hen inte var min vän utan utnyttjade min vänskap till sina egna syften och hade gjort i alla år. Jag och en annan väninna kom på hen med att ljuga oss rakt upp i ansiktet och det tolererar jag inte från någon.

Mitt i detta kaos gick min närmaste granne för långt med råd som hen inte heller förstod var att trampa på mig. Jag går inte in på exakt vad som hände då det är flera inblandade som jag tycker mycket om. Hur som helst slutatde det med att jag sade ifrån, kanske lite hårdare än jag tänkt men faktum är att jag bad om ursäkt för hur jag uttryckt mig men inte för min känsla där och då. Den var helt korrekt. Efter det har hen frusit ut mig och vänt bort blicken och inte hälsat. Det är hen som äger det problemet…jag är inte arg utan har förlåtit hen för det som var. Däremot trodde jag att hen var en vän, tyvärr vänder hen kappan efter vinden även här så visst kan jag prata och umgås men vänner på det sätt vi var, kommer inte att hända igen. Numera hälsar hen och vi kan säga några ord till varandra men inte mer än så.

Livet är inte lätt att leva och man upplever med- och motgångar…det enda man kan vara säker på är att man kommer ut på andra sidan för eller senare med många fina erfarenheter. Det är så jag ser på det…visst kan man gräma sig och tycka synd om sig själv men vad gör det med en människa?

Nej jag ser det som så att; allt man utsätts för är en lärdom….det gäller att ta det som är bra man lärt sig och omvandla det till något att använda sig av på ett positivt sätt. Ja ett positivt sätt, se dig om och hitta det där lilla i din vardag och som gör dig glad.

Vad hände med mig då, jo jag fick ett annat jobb. Ja jag fick frågan om ett jobb på en förskola som kock. Tackartackar….jag får jobba med det jag tycker är väldigt roligt nämligen att laga mat. Barn är bra på att förmedla om det är bra eller dåligt, direkt. En del vill ha recept som jag får skicka hem till deras föräldrar. Föräldrarna kommer ibland och undrar hur jag gör för att få dem att äta, det dom inte äter hemma. Jag har utvecklats och trivs bland mina kollegor som behandlar mig och varandra väl. Vi arbetar tillsammans och jag är ute i arbetsgruppen med barnen också. Jag mår bra och tack vare dem är jag nu tillbaka till mig själv igen.

Jag har dessutom skickat in uppgifterna till socialstyrelsen om att jag är legitimerad undersköterska och KBT terapeut, vilket också ledde till att jag anmälde mig som vikarie på ett äldreboende i närheten och jobbar lite då och då ute i hemtjänsten.

Nu vill jag även peppa lite mer med mat och pyssel här i bloggen.

Jag hoppas att ni orkade läsa för hädanefter blir det inte så mycket text….lite kanske då och då bara.