Sjukskriven, igen…..suck…
Tja, jag vet inte vad jag ska säga men är nu rätt trött på att vara sjuk och bli ignorerad av sjukvården, trots ihärdiga försök till att bli bättre. Här är min sjukdomshistoria denna gång.
Det började den 28/11-23 när jag fick ont i halsen och trodde att det var en helt vanlig förkylning…nix…det var halsfluss som man får av streptokock-A. Vi hade hela godispåsen av bakterier på jobbet (förskola) och jag var så glad eftersom jag klarat mig så bra det året utan sjukskrivning. År 2022 var ett skitår för då var jag nog sjuk varje månad.
Efter många turer med vårdcentralen och 1177 fick jag till slut antibiotika och efter tre dagar gick jag och jobbade (9/12-23)
På min födelsedag den 21/12 insjuknade jag igen med kraftig bronkit, ont överallt och hosta från helvetet och då var det dags att uppsöka akuten och blev då hänvisad till husläkarjouren och där kontstaterade dom att jag “bara hade en kraftig bronkit” ok….hem igen men därefter blev det inte bättre så en lungröntgen blev det och den visade inte någonting. Hemskickad igen och sjukskriven till den 14/1-24.
Jobbade till den 9/2-24 och då var det dags igen….halsont, nästäppa, feber, slem i luftvägarna som vägrar komma upp och hosta som är värre än den förra omgången. Pratade digitalt med min vårdcentral via 1177 och blev utkastad från systemet och kom inte in igen. När jag sedan kunde komma in igen hade de bokat in en tid den 6/3 på vårdcentralen…..va…..den 6/3???? det är ju nu jag är sjuk. De har alla mina uppgifter, varför inte ringa upp mig och kolla läget? Hur tänker man? Jag ska fylla 58 år iår och kan hantera en dator och förstår appsystemet men hur går det för de äldre??? jag är så frustrerad på det här systemet där kontakten mellan patient och sjukvård börjar fallera.
Om jag inte är bra på måndag måste jag försöka nå vårdcentralen igen och jag vet inte om jag ens kommer fram, vill helst inte åka till akuten och överdriva mina symptom men vad ska man göra när de inte tar mig på allvar.
Som jag alltid säger så finns det saker att vara tacksam för trots irritation och elände med att inte känna sig sedd och hörd av vården. Vi har trots allt en vård som är tillgänglig för alla. Vi har mediciner som är relativt billiga idag och vår sjukförsäkring. Jag har en underbar man som hjälper mig med att bara finnas och lyssna när jag är irriterad. Jag har vänner som hör av sig och undrar hur jag mår och om jag behöver hjälp med något. Jag är lyckligt lottad över att jag har en arbetsplats som tror på att jag är sjuk, när jag är sjuk. Det finns många som, tyvärr, är hemma trots att de inte är sjuka och det skapar inte en bra stämning på arbetsplatsen.
Idag blev det lite knorr, då jag känner att jag är sååå trött på att vara sjuk utan att veta vad jag kan göra för att underlätta för mig själv. Vila och dricka mycket vatten gör jag och idag är en relativt bra dag än så länge men i förrgår var jag helt däckad. Så här ser min katt ut när jag låter…..hahahaha….