Sjukskriven, igen…..suck…

Tja, jag vet inte vad jag ska säga men är nu rätt trött på att vara sjuk och bli ignorerad av sjukvården, trots ihärdiga försök till att bli bättre. Här är min sjukdomshistoria denna gång.

Det började den 28/11-23 när jag fick ont i halsen och trodde att det var en helt vanlig förkylning…nix…det var halsfluss som man får av streptokock-A. Vi hade hela godispåsen av bakterier på jobbet (förskola) och jag var så glad eftersom jag klarat mig så bra det året utan sjukskrivning. År 2022 var ett skitår för då var jag nog sjuk varje månad.

Efter många turer med vårdcentralen och 1177 fick jag till slut antibiotika och efter tre dagar gick jag och jobbade (9/12-23)

På min födelsedag den 21/12 insjuknade jag igen med kraftig bronkit, ont överallt och hosta från helvetet och då var det dags att uppsöka akuten och blev då hänvisad till husläkarjouren och där kontstaterade dom att jag “bara hade en kraftig bronkit” ok….hem igen men därefter blev det inte bättre så en lungröntgen blev det och den visade inte någonting. Hemskickad igen och sjukskriven till den 14/1-24.

Jobbade till den 9/2-24 och då var det dags igen….halsont, nästäppa, feber, slem i luftvägarna som vägrar komma upp och hosta som är värre än den förra omgången. Pratade digitalt med min vårdcentral via 1177 och blev utkastad från systemet och kom inte in igen. När jag sedan kunde komma in igen hade de bokat in en tid den 6/3 på vårdcentralen…..va…..den 6/3???? det är ju nu jag är sjuk. De har alla mina uppgifter, varför inte ringa upp mig och kolla läget? Hur tänker man? Jag ska fylla 58 år iår och kan hantera en dator och förstår appsystemet men hur går det för de äldre??? jag är så frustrerad på det här systemet där kontakten mellan patient och sjukvård börjar fallera.

Om jag inte är bra på måndag måste jag försöka nå vårdcentralen igen och jag vet inte om jag ens kommer fram, vill helst inte åka till akuten och överdriva mina symptom men vad ska man göra när de inte tar mig på allvar.

Som jag alltid säger så finns det saker att vara tacksam för trots irritation och elände med att inte känna sig sedd och hörd av vården. Vi har trots allt en vård som är tillgänglig för alla. Vi har mediciner som är relativt billiga idag och vår sjukförsäkring. Jag har en underbar man som hjälper mig med att bara finnas och lyssna när jag är irriterad. Jag har vänner som hör av sig och undrar hur jag mår och om jag behöver hjälp med något. Jag är lyckligt lottad över att jag har en arbetsplats som tror på att jag är sjuk, när jag är sjuk. Det finns många som, tyvärr, är hemma trots att de inte är sjuka och det skapar inte en bra stämning på arbetsplatsen.

Idag blev det lite knorr, då jag känner att jag är sååå trött på att vara sjuk utan att veta vad jag kan göra för att underlätta för mig själv. Vila och dricka mycket vatten gör jag och idag är en relativt bra dag än så länge men i förrgår var jag helt däckad. Så här ser min katt ut när jag låter…..hahahaha….

Förändring i fyra faser-lätt att förstå och lätt att ta till sig men ändå så svårt!

För en vecka sedan hade vi planeringsdag på jobbet, vi åkte iväg på stor båt och hade konferens med bl a föreläsning av Lars Habbe om “Lex Sarah” och hur viktig den lagen faktiskt är och hur lätt det är att kränka de vi arbetar med inom omsorgen och att man behöver den där lilla sparken i baken och påminnelsen om vad som är rätt och fel, och hur lätt det är att glömma bort att ifrågasätta sitt arbetssätt genom att göra “som man alltid har gjort”. Jättebra och tack för det Lars!!

Sedan pratade Maria Smitt om något som kallas Förändringens Fyra Rum och som utvecklats av en herre vid namn Claes Janssen.

 

Denna modell är spridd över hela världen och i alla typer av företag och här kan man se var man själv befinner sig. Dessa rum befinner vi oss i hela tiden eftersom livet, arbetet, familjen hela tiden förändras. Det viktiga är att man inte stannar upp för länge i något utav rummen för då får man ingen kontinuitet i det man gör, man når inte målen och man kommunicerar inte med varandra utan man tar för givet en massa saker och man känner sig utanför och är inte med i gruppen. Vi rör oss alltså ständigt genom dessa rum i kortare eller längre perioder, ibland inom loppet av några timmar eller så tar det hela livet. Du kan befinna dig i flera rum samtidigt (ett rum på jobbet och i ett helt annat rum hemma och på fritiden).

Första rummet: Nöjdhet

Befinner man sig i det första rummet är man nöjd och tillfreds med livet. Man känner sig trygg, man har kontroll och vet vad som förväntas av en. Medarbetaren producerar och levererar. Arbetslaget känner att de vet var de har varann och känner sig trygg i att kunna vara sig själv.

Trygghet eller stagnation

Nöjdheten behövs för att kunna fira framgångar och känna av projektavslut.  Fastnar man i nöjdhet sker en stagnation och det kan gå slentrian i upplevelsen av arbetsuppgifter. 

Förändra inte det som fungerar bra

Inför ett förändringsarbete är det viktigt för ledningen att stanna till och reflektera kring vad det är man idag är nöjd med, vad är det som fungerar bra? Vad är det som absolut inte bör förändras?

Andra rummet: Censur/förnekande

När nöjdheten har förlorats genom en förändring hamnar man i ett stadium av censur eller förnekelse. Antingen har förändringen skett snabbt (genom en lagförändring eller en farlig konkurrent som dykt upp på marknaden) eller långsamt (genom många små förändringar, uppsägningar eller att lönsamheten långsamt blivit sämre ).

Medarbetaren förnekar det inträffade och försöker låtsas som om ingenting hänt.

Man strävar efter att komma tillbaka till det som varit och vill göra så som man alltid gjort.

Självinsikt som för dig vidare

Censuren kan ske medvetet (vill inte veta av förändringen och sållar bort informationen av olika anledningar) eller omedvetet (hoppas innerst inne på att förändringen ska gå över och informationen landar inte på riktigt). Genom självinsikt, kan medarbetaren komma vidare till nästa fas. Man reflekterar över vad det är som har hänt och får en insikt om att det inte kommer att bli exakt som förut efter detta.

Som chef kan man ge feedback till de medarbetare som fastnat i förnekelsefasen. Du som ledare spelar en stor roll här. Informera om att förändringen är här för att stanna och var tydlig i informationen kring hur man ska arbeta hädanefter .

Censurering kan leda till ett kreativt klimat

Censur/förnekelsefasen behövs i dagens samhälle,  då vi blir överösta med information och bombarderas med intryck. Vi kan inte hantera all stimuli och gör klokt i att inte ta till oss allt, utan censurera bort det som inte rör vår arbetssituation. En förnekelse är också av godo då någon kläckt en idé. Genom inställningen att ”det ordnar sig” eller att “vi löser det andra varefter”, där man förnekar de problem och svårigheter som kan uppstå, uppstår ett mycket mer kreativt klimat där man i förväg inte oroar sig för allt det som kan hända.

Tredje rummet: Förvirring

När vi inser att allt det trygga, som vi är vana vid har gått förlorat skapar det en stor förvirring hos individen och inom organisationen. Ett kaos uppstår på grund av många känslor som dyker upp och leder till en oförmåga att skapa struktur eller sortera bland alla intryck. Det kan uppstå både enklare problem med frågor kring arbetsuppgiften, djupare strukturproblem kring roller på arbetsplatsen eller existensiella frågor på individnivå kring identitet.

Från botten finns det bara en väg att gå- upp!

Detta brukar kallas nollpunkten, när organisationen eller individen når botten. Man tvingas inse att det aldrig kommer att bli nöjdhet i exakt samma form som tidigare. Kanske har man tvingats ge upp en dröm eller vision som man levt med länge.

Fastnar organisationen i förvirringsfasen, skapas en osund arbetsplats med många sjukskrivningar osv som följd.

Mod och medvetna val krävs

Förvirringsfasen behövs, då det är här en vilja till förändring väcks. Man är på noll och vill vidare.

Som ledare behöver du dels stötta dina medarbetare för att de ska fatta mod och göra väl medvetna val, dels behöver du själv vara modig och fatta avgörande beslut för att kunna gå vidare till fjärde rummet.

Fjärde rummet: Inspiration/förnyelse

I detta rum sjuder det av kreativitet och idékreeringen tar fart.

Här är det viktigt att ta tillvara de bästa ideerna, som kan bli ny produktivitet, ny verksamhet som skapar ny nöjdhet inom organisationen.

Nytändning av nya visioner

Inspirationsfasen är viktig, då det är här alla kreativa idéer som för organisationen vidare uppstår. En ny möjlighet visar sig som kan utmynna i en ny vision som skapar en nytändning inom organisationen.

Mycket snack och liten verkstad

Som ledare är det viktigt att gå från ord till handling genom att förverkliga idéerna. Fastnar man i inspirationsfasen blir det “mycket snack och liten verkstad”. 

Det gäller att prata med varandra och se till att man arbetar mot samma mål och att alla är med på tåget. Det är allas vår skyldighet inte bara chefernas. Vi anställda har faktiskt ett stort ansvar att ta vårt arbete på allvar, att vara stolta över det vi gör för utan varandra skulle ingen av oss ha ett arbete att gå till. Cheferna behöver oss och vi behöver dom och självklart det viktigaste för oss inom Vård och Omsorg: de som vi ska stödja behöver oss för att klara sin vardag och det får vi aldrig glömma…den enda fråga vi behöver ställa oss själva är ju: För vem är jag här?

Något att tänka på är ju då, hur ser det ut på din arbetsplats? I din vardag? Prata gärna om det på era personalmöten, föreningsmöten eller i skolan. Det här är något som är ständigt pågående – Förändring….vare sig vi vill det eller inte och då gäller det att ta vara på här och nu. Vill man veta mer och till och med få utbildning i detta så kan man gå in på:

http://www.forandringensfyrarum.se/

Ha nu en bra dag, själv ska jag krypa ner i min soffa igen och kurera en rejäl förkylning och ett halsont som bara anföll mig igår kväll.

/Petra

Mens brains vs Womens brains.

Link

Mens brains vs Womens brains.

Mark Gungor är frikyrkopastor och specialist på det här med relationer och just denna lilla föreläsning kan man härröra både i en parrelation men också på en arbetsplats. Skrattade gott när jag såg denna första gången. Så jag vill gärna dela med mig av den till er så att ni förstår att det här med kommunikation är väldigt komplicerat….”skratt” och att man kan lära sig om kommunikation på ett roligt sätt utan pekpinnar.

/Petra

Kommunikation…svårt…jättesvårt…enkelt…???

Tänkte fortsätta på det här med kommunikation…för mig är det jätteviktigt och jag är väldigt känslig för hur saker sägs och i vilket tonfall det sägs och om kroppsspråket är avvisande ja, då kan jag må rent av dåligt. Jag vill ju veta vad just jag gjort som kan göra en annan människa arg och/eller irriterad på mig. Ofta säger den andra ingenting och det kan också vara så att det faktiskt inte alls beror på mig att personen ifråga beter sig som den gör. Frågar man och får ett “nej du har inte gjort något” så hoppas man ju på att det är ett ärligt svar man får. Jag vill att man säger till om jag säger eller gör något som stör andra för får jag inte veta det,  så kan jag ju inte göra en förändring, till det bättre,utan fortsätter att gå på i “ullstrumporna”.

Kan du läsa andras tankar…nej inte jag heller….så tänk på hur du uttrycker dig och vilken reaktion du vill få ut, alltså resultatet av det du säger får ju alltid en reaktion och det är bra att prova olika sätt att säga saker på så lär du dig snart vilken makt ord har.

Här är några exempel på olika sätt att uttrycka sig och vilken typ man är om man gör så här:

Passiv kommunikation

Det passiva kommunikationssättet innebär att man inte tar ansvar för sina egna behov eller försvarar sina rättigheter gentemot andra. Det är att träda tillbaka inför andras krav. Passiva kommunicerar som om deras behov inte vore viktiga, särskilt inte i jämförelse med andras. Synonymer till passiv i det här sammanhanget är undfallande och undergiven.

Alla har behov, på ett eller annat sätt blir de alltid uttryckta

I passiv kommunikation undviker man antingen helt att hävda sina behov eller så gör man det på ett sätt som lägger över ansvaret på andra. Exempel på att undvika att hävda sina behov helt är t.ex. när man inte säger vad man vill, är helt tyst, går ifrån en situation hellre än berättar vad man tycker och tänker. Men alla har behov, på ett eller annat sätt kommer de alltid fram. En del kan försöka få vad de behöver genom att ge något till andra och hoppas att de ger tillbaks. Andra använder ottydliga uttryckssätt:

”Vad kvavt det är här …” istället för ”skulle du kunna öppna fönstret för min skull?”

”Nu blev mamma ledsen …” istället för ”skulle du kunna sitta still?”

”Tänk inte på mig …” istället för ”jag skulle vilja gå på bio med dig”

Att inte ta ansvar för sina egna behov leder till att man bygger upp ilska och frustration. Passiv kommunikations upplevs som kravfyllt av omgivningen. Det innebär ju att det ställs krav på andra att tolka vilka behov man har och tillgodose dem.

Aggressiv kommunikation

Den aggressives stil är att kämpa för att vinna även om det går ut över andra. Det är ett dominant beteende där man försöker tvinga andra att ge efter för ens vilja. Det är ett kommunikationssätt som innebär att man försöker sätta sig över andra för att få vad man själv behöver.

Vardagliga former av aggressiv kommunikations är att hävda sin rätt, anklaga, hota, kräva, döma och förminska. Precis som det passiva kommunikationen är det här ett sätt att bete sig som de flesta av oss använder dagligen.

”Du förstår väl att det är för varmt, öppna fönstret” istället för ”skulle du kunna öppna fönstret för min skull?”

”Sitt still! Vad är det för fel på dig?! Istället för ”skulle du kunna sitta still?”

”Klart vi inte ska sitta hemma och vara tråkiga, nu ska vi gå på bio!” istället för ”jag skulle vilja gå på bio med dig”

Att ständigt gå till anfall innebär att man skapar avstånd mellan sig själv och andra. Det gör det svårare att vara empatisk. De ständiga attackerna anstränger förstås också relationer. Den aggressiva fjärmar sig själv från andra men gör det också mindre intressant för att andra att vara nära.

Självhävdande kommunikation

Att vara självhävdande skiljer sig från passivitet genom att du tar ansvar för dina behov och hävdar dem. Det skiljer sig från aggressivitet för att du visar respekt för andra och deras behov. Den självhävdande tar ansvar för sitt eget liv, behov, åsikter och känslor utan att dominera och trycka ner andra.

Rakt och ärligt utan krav, en del blir förvånade över att man kommer närmare varandra

Självhävdande kommunikation är ett förhållningssätt som kan vara svårt att föreställa sig om du utgår från att livet består av strider som någon vinner och någon annan förlorar. Som självhävdande gör man det istället möjligt för båda att vinna. Det gör man genom att stå för det man själv behöver och visa respekt för andras rätt att vara självständiga. Det är rakt och ärligt utan att vara krävande:

”Skulle du kunna öppna fönstret för min skull?”

”Skulle du kunna sitta still?”

”Jag skulle vilja gå på bio med dig”

Det är självklart nyttigt att hävda dina behov för din egen del. Men en del blir förvånade över att det dessutom gör att man kommer närmare andra. Faktum är att det underlättar goda samtal. Att kommunicera självhävdande är felaktigt förknippat med att trycka ner andra. Det gör att många glömmer att det är förutsättningen för rak och ärlig dialog.

Dialog bygger på att man kommunicerar självhävdande samtidigt som man hjälper andra att vara självhävdande tillbaka.

Dessa bra exempel ovan, har jag lånat av Johan Ydrén, som driver Konfliktskolan här på nätet.

/Petra